~ Nu Är Ni Tillsammans Igen. <3

För sex år sedan dog min kära Pepsi, jag tror att det var i maj. Någon gång runt den tiden hittade jag en väldigt lurvig grå kanin i djuraffären som jag  blev alldeles kär i. Jag bröt mot alla regler vid flera tillfällen och öppnade hennes bur för att kunna klappa. Herregud, hur hade jag kunnat leva utan denna boll av underbarhet? Men jag fick inte ta med henne hem.
Plötsligt en dag i augusti ringde mamma när jag var på väg hem från skolan, hon ville att jag skulle stanna vid djuraffären. Då jag kom dit var det bestämt. Min gråa kanin och hennes bruna syster skulle bli våra. Chilli och Trixi.

De första åren var de inte alls intresserade av att leka med oss, de bara låg på varandra och sov. Ibland hände det väl att de tog ett skutt. Och åt gjorde de förstås, speciellt Chill, som hon kunde äta. 
Efter ungefär 2½ år blev Trixi sjuk. Hon fick en infektion i käkbenet och klarade sig inte. [Läs mer här] Efter det blev Chilli mycket mer intresserad av att vara med oss, vilket inte är så underligt. Min knasiga boll. Hon var lite galen, det var hon allt. Ville ha sällskap och uppmärksamhet all the time. Vilket hon förstås fick. 


I början av 2011 fick min bebis, min älskade boll diagnosen cancer i livmodern. Vad vi då fick höra var att det var vanligt att det spred sig till lungorna och att hon inte skulle klara sig speciellt länge. Vi kämpade med att besluta om det vore bäst att avliva henne eller inte. Lyckligtvis gjorde vi inte det och hon klarade sig fint i ett helt år till. Chilli var det absolut bästa i mitt liv i tre år och när jag flyttade var jag jätterädd att jag inte skulle få säga hejdå den dag hon till sist gav upp. Hon höll ut tills torsdagen den 24 maj 2012. Redan på morgonen var hon väldigt osocial, men hon åt fortfarande vilket är ett gott tecken. Vi trodde att hon skulle klara sig genom helgen. Men på kvällen insåg vi att hon inte kunde gå. Hon ålade fram och drack vatten. Lilla lilla lilla. Vid 22 tiden somnade hon hos distriksvetrinären. Älskade boll. ♥

Nu får ni hoppa tillsammans igen, i vad jag föreställer mig vara ett paradis fullt av gräs, maskrosblad och morötter.

Vila i frid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0